| |
Historisk bakgrund
Utan att göra anspråk på någon större
historisk exakthet, har det ur källorna sprungit information
som föranleder att man med någotsånär
god trovärdighet kan säga att spex är en tradition
som startas i studenternas Uppsala 1851. De på den tiden
ystra herrarna, för det fanns enligt uppgift bara herrar
då, åtminstone vid universiteten, var olika dagens
studenter i så motto att de ibland tyckte att det var
tråkigt att studera.
Allra tråkigast tyckte man att det var studera gamla klassiska
dramer, på grekiska, latin och kanske andra än mer
märkliga språk. Vidare var det här på
den tiden då akademiska traditioner snarare likande en
konungakröning än något annat och examenstillfällena
var alls inte de muntra, uppsluppna tillställningar som
de är idag. Helt enkelt - studenterna hade det svårt
och lite tråkigt.
Somliga källor gör gällande att det helt enkelt
var ett sällskap vitsiga, skojiga glada gossar som slog
sig ned i en fåtölj i någon av studentnationernas
bibliotek eller restauranger, njöt ett glas punsch eller
cognac och sa
"Jag har, mine bröder,
en idé - låtom oss ställa till med spektakel!*"
Andra vidhåller att det redan då fanns strålande
pedagoger, förvisso bland studenterna själva, som
insåg - eller ansåg, för den delen - att det
kanske var lättare att tillgodogöra sig latinet i
de teateruppsättningar de fick göra, just för
att lära sig latin, om man "skojade till det litet".
Huruvida det första spexet, som lär ha hetat "Trollflaskan"
(en parodi på Trollflöjten, Mozart) är en kärleksfull
förening av dessa tu, eller endast det ena eller andra
sällskapets egna hantverk, låter vi vila höljt
i historiskt dunkel, men konstatera att spexgenren på
något eller båda dessa sätt var född vågar
vi nog.
Efter denna jungfruresa seglade även andra spexsällskap
ut på scener runtom i riket, KTH i Stockholm 1867och i
Lund, som dittills lånat uppsaliensiska manus, 1874. Därefter
utvecklas och förfinas traditionen en smula. Spexmanusen
konstruerades med mer fantasi och respektlöshet och blev
främst parodier på de klassiska dramerna och historiska
skeenden.
Härifrån, ur parodin och satiren, antas rimtraditionen
ha uppstått. Man tyckte helt enkelt att det var lite smålöjligt
att försöka tala på vers, rimmad eller orimmad,
och ett hart är orimligt krav att det sedan skulle göras
förståeligt och intressant för en teaterpublik
att beskåda. Vidare har det angivits på sina ställen,
att operettens utövare på den tiden tog sig själva
på så stort allvar att även detta gav upphov
till det som idag är det vanligaste spexformatet; ett helt
eller delvis rimmat, historiskt eller litterärt baserat,
mer eller mindre musikalliknande, parodiskt teaterstycke.
Sedan dess har en hel del hänt. Märkligt vore väl
annars. I studentstäderna, som blir fler och fler, blommar
spexen upp och Stockholm, Göteborg, Lund och Uppsala kan
stoltsera med ett flertal spex, av förenings-, nations-
eller kårkaraktär. Därmed menas att de antingen
organisatoriskt och förmodligen även i själ och
hjärta tillhör en studentnation eller en "fakultetsbunden"
studentkår eller är en fristående spexförening
som i Linköping, Örebro och Umeå t. ex.
|
 |
Vad är
Spex?
|
|
