God middag,
Nu när ni hittat hit så… dröj kvar lite. Låt vardagens verklighet pausas till gagn för något spännande. Ni kommer inte att ångra er, jag lovar. Vem jag är spelar ingen roll… Ingen som helst roll. Jag skriver, blott och inget mer. Men det räcker mina damer och herrar; det räcker. Mitt ämbete inbjuder till vissa, låt oss säga, privilegier. Min profession tillåter möten med både celebriteter och societetslejon, karriärister, och inte sällan, kriminella. Så låt mig stjäla några minuter av er tid kära läsare, låt mig bli en rastplats mellan måste’n.
Jag arbetar med en artikelserie, låt oss säga en intervjuföljetång, av ett sällskap sammansvetsat, både frivilligt och till viss del mot sin vilja, av samma öde. För bara några dagar sedan, den fjärde november, fann arkeologen Howard Carter, efter flera månaders letande, Tutanchamons sista viloplats – av pressen beskriven som den praktfullaste av gravar, inget av dess like har hittills grävts fram i Konungarnas Dal, Egypten. Lord George Herbert Carnarvon, utgrävningens finansiär, har organiserat en transport av fynden över Nildeltat, och hela världen ser på med häpnad. Prominenta sakkunniga har av denne bjudits in från Europa och Amerika, för att delta under flodtransporten. Tyvärr inte jag själv, men jag har likväl förärats med en annan uppgift, av en annan arbetsgivare. Som sagt, en intervjuföljetång; sex korta frågor till samtliga ur transportsällskapet.
Så håll ögonen öppna!
Eder förtrogne
/Fjäd R. Penna
