Helgon med humor?

När helgonet äntligen anlände till audition, två timmar försenad, visade det sig att vi hade kallat fel person. Herr Strapatsius var visserligen rolig, men definitivt inget helgon.

Sångprovet gick jämfört med syltmunken över förväntan även om mina öron rodnade smått när han kom till tredje versen på ”Flickan och svinet”.

Han hade med sig egen punsch och bjöd samtliga att vara med och fira hans antagning till spexet, alternativt sörja hans misslyckande.

När det kom till textprovet hade Herr Strapatsius supit bort kom-ihåg-lappen men berättade livfullt en mycket obskyr berättelse om fyra dvärgar, två jungfrur och en flaggstång.
Biktfadern kom då ihåg en incident i sin ungdom när han hade mött en piga med tre stekta kycklingar. De var kryddade med honung och timjan. Ett krus vin hade också varit inblandat i situationen. Herr Strapatsius tog då vid och berättade historien om åsnan, tvättlinan och bondmoran, vilken fick mig att sakta börja dra mig mot dörren. Punschflaskan åkte fram ännu en gång och Biktfadern blev 14 år igen och var tillbaka i Don Gnocchis vinkällare. Från mitt gömställe bakom Ahlgrensbilen kunde jag se dem arm i arm gå iväg mot Kåren.

Resultat: Ännu en Broder Snusk? Nej, tack!

// Eva